måndag 8 juli 2013

Prenumerera

Nu är Almedalsveckan slut för den här gången och bloggen pausar. I dagsläget får den främst liv när redaktionen för "resedagbok" men du vet väl att papperstidningen Miljömagasinet sedan mer än 30 år kommer ut varje vecka? 
16 sidor nyheter, analyser, reportage med mera – samhällskritik men också goda exempel.
Vårt introduktionserbjudande är 190 kr för 25 nummer.
Mejla prenumeration@miljomagasinet.se

Miljömagasinet huserar på Skåneg. 93 på Södermalm i Stockholm.
Om du är i krokarna är du välkommen in – lösnummer 15 kr.

söndag 7 juli 2013

Mycket skräp i Almedalen

Fler än 1,5 miljarder burkar och Pet-flaskor lämnas in årligen.
Under Almedalsveckan är miljö ett hett tema på seminarierna men i praktiken lämnas mycket att önska. Bortsett från resor och transporter genererar evenemanget mycket skräp. 30 kubikmeter sopor per dag blir det i Visby under Almedalsveckan uppger Sune Melander på teknikförvaltningen till Gotlands tidningar. Trots sommarpersonal, sopbil och cirka 250 papperskorgar är det svårt att hålla undan allt skräp. En del sopor som borde återvinnas kommer från de organisationer som delar ut bland annat vattenflaskor som en del av sina kampanjer. Ett initiativ för att öka återvinningen kommer från Returpacks Pantamera, där några på cykel samlar in flaskor.

Text och foto: Charlotte Wester

Med olydnad som arbetsredskap

Martin Smedjeback är i Almedalen och talar om icke-våld och civil olydnad.
Martin Smedjeback, 39 år, satt nyligen i fängelse och det har han gjort förr. Den här gången hade han klättrat över stängslet på flygflottiljen F21 i Luleå och målat landningsbanan rosa. Straffet utmättes till 14 dagar. Motivet var att genom så kallad civil olydnad protestera mot att Sverige ”bidrar till krig” genom att låta andra länder öva krig i Norrland. Straffet är en del av aktionen och det har hänt att han själv fått påkalla polisens uppmärksamhet.
- Du bränner dina skepp, berättar Martin Smedjeback att hans moster sagt till honom efter en aktion när han fått böter och fängelse.
Och visst medger han att vissa dörrar är stängda.
- Men är det inte alltid så i livet när vi gör val som har betydelse?
Han håller i en workshop om icke-våld i Almedalen och ser i dag att många dörrar i stället öppnats för honom när han ”kom ut i samhället och blev aktiv”. Efter många år som ickevåldssekreterare på Kristna fredsrörelsen frilansar han sedan 2008 som bland annat icke-våldsutbildare. Han säger att det är ett medvetet val att inte ta vägen via politiska partier.
- Det är en myt att det bara är politiska ledare som kan förändra och den myten passiviserar oss.

Människan skalar av
Praktiska övningar och rollspel synliggör beteenden.
Workshopen innehåller övningar som syftar till att göra deltagarna mer medvetna om sig själva och hur de agerar. Det är lätt gjort för människan att skala av – se sin närmaste omgivning och blunda för miljöförstörelse, djurens rättigheter och den blomstrande svenska vapenindustrins konsekvenser.
Icke-våld som strategi är förstås inget nytt, med Gandhi som en av de mest kända förespråkarna, men modern forskning visar också att icke-våldsmetoder är framgångsrika, både på kort och lång sikt. Ändå presenteras ofta våld som den enda lösningen.
Våld kan vara av både fysisk och psykisk karaktär och Martin Smedjeback medger att det inte alltid är en enkel definition.
-Det handlar om kontexten också.
Det finns två grundläggande premisser för den som är en icke-våldsanhängare; att inte själv använda våld och att aktivt verka mot våld. Det räcker alltså inte med att dra sig undan, och civil olydnad kan därför bli ett arbetsverktyg på vägen. Men en aktion kräver eftertänksamhet och Martin Smedjeback presenterar ett antal kriterier som gärna får ingå; motstånd, mod, humor, vänlighet och skapande. Han berättar också om Barbara Demings idé om de två händerna, en som sätter stopp och en som inbjudande sträcks ut – för samtal och öppningar.

Sunt med tvivel
En aktion för icke-våld behöver inte bryta mot lagen men han tror att själva risktagandet – att till exempel utsätta sig för risken att hamna i fängelse – verkligen kan få människor att lyfta blicken och förstå att det handlar om något viktigt.
Jag undrar om han själv känner tvivel när aktionerna också är lagbrott men han har en stark tilltro till sin väg.
- Jag har också fått mycket stöd och folk berättar att de blivit inspirerade och engagerat sig i fredsrörelsen.
Men han tycker också att det alltid finns anledning att fundera över vad som är det bästa sättet att nå ut.
- Man bör tvivla också. Något som varit bra tidigare kanske inte heller är det längre.

Text och foto: Benita Eklund

lördag 6 juli 2013

El eller biogas, vilken bil väljer du?

Oavgjort i dansk-svensk kamp på Öresundshuset.
Danska Anne Grete Holmsgaard, Biorefining Alliance (som förespråkar biogas) och svenske Per Lundgren, Öresundskraft, som vill se fler elbilar, klimatdebatterar på Öresundshuset, vilket transportmedel är grönast – elbilar eller biogasfordon?

Dansk-svensk duell
Almedalen betyder inte bara tal och seminarier utan också samtal, mingel och dueller. För att göra det svårare fick de här byta roller och argumentera för den andres sak, allt för att skapa debatt och förhoppningsvis samarbeten. Sverige och Danmark är knutna med en bro, men kan inte tanka på andra sidan, så formulerades problemet. I Danmark har det gjort insatser för att stimulera elbilsanvändning, i Skåne har flera städer stadsbussar på biogas. Alternativ eller komplement: Slutligen verkar svaret bli det senare.
Anne Grete Holmsgaard menar att det är dags att övergå från fossilberoende fordon till biogas, som ger mindre koldioxidutsläpp.
- Det används till el och värme, varför inte till transport, undrar hon.
Biogas bildas vid nedbrytning av organiskt material och kan utvinnas från till exempel reningsverk, soptippar och jordbruk med biologisk nedbrytbart material.
Och Per Lundgren efterfrågar mer stöd till utvecklingen av elbilar. Den går för alldeles för långsamt i dag, säger han och berättar hur hans kolleger som körde elbil till Gotland fick göra fler stopp på vägen.
Lise Nordin, MP.

"Omställning behövs"
Lise Nordin, energipolitisk talesperson (MP), deltar i efterföljande debatt:
- Det behövs politik för att få igång en omställning Vi måste ha effektiva fordon men också använda bilar mindre. Då behövs biogas, el och nya alternativ.
Hon vill se klimatbonusar för dem som väljer klimatsmarta bilar samt höja koldioxidskatten för att straffa de sämre.
Åsa Coenraads, riksdagens miljö- och jordbruksutskott (M), säger att vi inte kommer att börja köra mindre bil och att vi därför behöver bättre alternativ, men stödjer inte specifikt något slag.
- Vi vill inte låsa in oss i ett alternativ, säger hon och syftar på tidigare stöd till etanolbilar.
Från att elbilar ”småskrattats åt” för bara tio år sedan till att nu vara ett alternativ är framgång menar Börje Vestlund, riksdagens näringsutskott (S), som inte heller lovar stöd utan i stället trycker på att politiker har ansvar för att åstadkomma bättre infrastruktur, både för elbilar och biogasfordon.
Lise Nordin avlutar i generella termer om en mer ambitiös klimatpolitik.
- I Danmark har de satt ett mål på 100 procent förnybar el. Båda behövs och har sina begränsningar. Vi kan snabba på när det gäller biogasteknik, men biogas är en begränsad resurs, medan elbilen har en lite längre väg kvar.

Text och foto: Charlotte Wester

Förening med genomslag

Petra Modée (Foto: Benita Eklund)
Hur tycker du Almedalsveckan gått?
- Det har känts otroligt positivt med miljö-, freds- och omställningsrörelserna tillsammans på St Hansskolan. Vi har fått mycket positiv respons för våra seminarier och jag ser detta som början på något nytt. Vi behöver bygga ett samarbete där vi sätter fokus på vår samsyn och vi har redan konkret börjat med en lista för att tillsammans arbeta inför valåret, säger Petra Modée, ordförande i Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen (FMKK).

Eduardo Hornos (Foto: Charlotte Wester)
Bäst och sämst för dig i Almedalen?
- Vi har fått mycket god respons, speciellt från unga som är intresserade. Det verkar som vi sådde frön när vi var här förra året och nu växer engagemanget. Jag är nöjd med insatsen, seminarierna och att Jonas Sjöstedt (V) nämnde kärnkraften i sitt tal i Almedalen. Jag är glad att det finns ett parti som tar tydlig ställning, säger Eduardo Hornos Ledoux (FMKK).
- Sämst är årets Almedalskatalog, rörig, för mycket reklam och på glansigt papper.

Text: Charlotte Wester

Twitter är dagens flygblad

Niclas Persson, LSU, om ungas valdeltagande med Cecilia Wikström, FP.
En som tar upp Europaparlamentsvalet i maj är Gustav Fridolin, som i sitt partiledartal på Miljöpartiets dag, förde fram bristen på seminarium om EU:
- När jag som miljöpartist kritiserat EU:s centrala styrning, euron, Lissabonfördraget så har det alltid funnits de som försvarat det. Var är ni nu? /../ Jag vill använda EU för att möta våra stora utmaningar. Därför är valet till EU-parlamentet lika viktigt som de andra valen 2014.

"Vem partajar med vem"
På temat Bryr sig de sociala medierna om Europavalet talar europaparlamentarikerna Cecilia Wikström (FP) och Mikael Gustavsson (V) om Almdalen, europavalet och sociala medier.
- Vad medier skriver om i Almedalen är inte de politiska besluten, utan vem som partajar med vem, säger Cecilia Wikström.
Hon menar att till skillnad från den arabiska våren, där de sociala medierna haft ett stort genomslag, bidrar Sveriges många medier till att de sociala bara är en i mängden.
Deltar i debatten gör också Niclas Persson (paraplyorganisationen Sveriges ungdomsorganisationer) och Anna-Karin Modin (Tidningsutgivarna). Niklas Persson menar att ”sociala medier inte bara är en reklamskylt” men trycker på att de som arbetar med dem i högre grad borde gräva, träffa människor och skriva om det.

Tar diskussionen vidare
Vad spelar twitter för roll i EU-valet?
- Genom att twittra talar jag om vad jag gör och får ut mitt politiska budskap. Det är rätt att vi politiker har ansvaret att engagera människor. Sociala medier ger mig en möjlighet att prata direkt till människor, säger Mikael Gustavsson.
Niclas Persson arbetar för att engagera unga och menar att sociala medier bidrar.
- Frågan är hur man tar diskussionen vidare, från Almedalen till fastlandet, från sociala medier till vardagen.
Han ger ett par exempel där han tycker att det lyckats: Skjutsgruppen, en grupp på Facebook som lett till samåkning och Stoppa hemlöshet, en annan där deltagare engagerat sig i soppköksverksamhet.
- Det är det vi behöver inför valet 2014, inte bara en massa snack om politik.

Politik genom interaktion
Anna-Karin Modin fortsätter:
- Vi kommer att se andra sätt att nå ut till väljare. I dag finns till exempel frågeformulär som pekar ut hur man kan rösta. Det är genom interaktion som många hittar sin väg till de politiska frågorna.
Moderator Magnus Bonekamp, Europaparlamentet, refererar till en ny undersökning som visar att en av fem mellan 14-19 år röstar i EU-valet, två av tre av dem mellan 20-25 och hälften av dem upp till 30. Den vanligaste orsaken är ”inte tillräckligt insatt för att rösta”, därefter kommer ”tror inte deras röst kommer att förändra något”.
Cecilia Wikström säger att många unga hon möter tycker att EU är viktigt och menar att hur stort intresset är delvis beror på hur frågan ställs medan Mikael Gustavsson har en något annan bild:
- Det är inte alltid intresset är så stort. Blir man inte informerad, så blir man inte heller intresserad och vice versa. I Sverige vill man inte, eller tror man inte, att det har så stor betydelse. 60 procent av alla kommunala beslut påverkas av EU, vet man det inser man vikten.

Anna-Karin Modin, Niclas Persson, Cecilia Wikström, Mikael Gustavsson.
Text och foto: Charlotte Wester

fredag 5 juli 2013

Snårig väg till grönt Sverige


Moderaterna säger nej till att internationella utsläpp i målet för 2050.
 Under rubriken Färdplan 2050 – Hur uppnår vi visionen om ett helgrönt Sverige, har Swedegas samlat politiker från vänster till höger: Jens Holm (V), Irene Oskarsson (KD), Roger Tiefensee (C), Johan Johansson (M), Helena Leander (MP) och Ingemar Nilsson (S).

Av de samlade politikerna, primärt med befattningar inom miljö- och jordbruks- samt näringsutskottet, ställer sig samtliga bakom denna färdplan, men när det gäller strategier för att nå målet skiljer sig partierna åt. En av frågorna de i panelen får svara på:

Vilket är det viktigaste styrmedlet?

Irene Oskarsson (KD):
- Koldioxidskatt är ett bra medel att jobba med. Både på hemmaplan och EU-nivå måste vi få transportsektorn att bli mer energismart och lägga mer resurser på teknikutveckling.

Roger Tiefensee (C) stödjer detta med tillägget:
- Dels med generella styrmedel, dels måste vi lösa problemet med oljeberoendet i transportsektorn. Det är elefanten i rummet. Jag gillar det franska bonus-malus-systemet, där du får en premie om du köper en en bra bil, en avgift för en sämre.

Johan Johansson:
- 2050 känns långt bort men det går snabbt. Det är viktigt med experter så vi kan ta rätt beslut. Generella styrmedel är bra. När det gäller till exempel biogas: Hur ska vi få kommuner att arbeta över gränserna.

Helena Leander (MP):
- Det som är långsiktigt hållbart ska vara kortsiktigt lönsamt, för enskilda och företag. Koldioxidskatten är ett av våra tyngsta styrmedel. Vi behöver mer jobba med ekonomiska styrmedel, för till exempel flyg och tunga transporter. Det fina med det är att vi får in pengar som kan investeras i alternativ, renare teknik, bygga ut infrastruktur och rusta upp miljonprogram. Vi behöver klimatskatter, satsningar på alternativen.

Ingemar Nilsson (S):
- Ja, när det gäller koldioxidskatten är det inte råd till åsiktsskillnader, möjligtvis är det nivån som skiljer oss åt. Erfarenheten från utsläppshandeln visar att det behövs också på global nivå.

Jens Holm (V):
- Vi behöver en ny energiöverenskommelse, som utesluter kärnkraft. Kärnkraft är bara att vi skjuter ett problem framför oss. Det är väldigt dumt att satsa på något som kommer att bli en parentes. En energiöverenskommelse med 100 procent förnybart pekar ut en tydlig riktning. Vi var med på den tidigare utbyggnaden av förnybar energi och elcertifikaten, nu är det dags för nya tag.

Text och foto: Charlotte Wester

För Vattenfall är allt ekonomi

I en vackert fabricerad scenmiljö sitter representanter från Vattenfall.
Det är inte bara Folkkampanjen mot Kärnkraft-kärnvapen som tar upp kärnkraften i Almedalen. På Vattenfalls seminarium fick vi höra några ord från ”andra sidan” och där råder förstås helt andra tongångar. Under rubriken Kärnkraftens roll för Sverige – i går, i dag och i morgon talar Torbjörn Wahlborg, divisionschef på Vattenfall, om hur kärnkraft givit folket i Sverige den standard vi vant oss vid i dag.
- Redan på 1970-talet minskade koldioxidutsläppet. Det var med hjälp av kärnkraften, säger Torbjörn Wahlborg.
Han syftar på koldioxidutsläpp vid kärnkraftsproduktion. Brytning och avfallshantering räknar han inte med.
- Enligt kärnkraftsmotståndarna är kärnkraften subventionerad men vi betalar en effektskatt på cirka tre miljoner per år. Utöver det betalar vi avgifter kopplade till avfallet.
Nyligen beslutades att kärnkraftverk där livslängden tidigare satts till 30 år i stället ska fungera uppåt 60 år. Torbjörn Wahlborg menar att en del av dem kan gå längre.

"Oansvarigt"
Han visar upp en tabell för energislagen: kärn-, vatten- och vindkraft samt naturgas. Enligt hans kriterier har endast kärnkraft ”alla rätt”; naturgas behöver byggas ut och innebär koldioxidutsläpp, vattenkraft saknar utbyggnadspotential och vindkraft kan inte fungera som ”baslast”.
- Ja, det blåser ju inte alltid, förklarar han.
Han trycker på Vattenfalls avkastningskrav och att de bara kan investera om det är lönsamt. De har lämnat in en ansökan, håller på med en ”analys av framtidens energi”, och menar att alternativen måste hålla en ”annan nivå” än de ovan nämnda, samt vågkraft, solceller och biomassa.
- Att utesluta kärnkraft i dag är oansvarigt, menar Torbjörn Wahlborg.

Publikfrågor
Från publiken finns många frågor. Det rör säkerheten, bland annat med anledning av att flera verk ställts av de tre sista åren.
- Vi har investerat 10-tals miljoner i kärnkraftsflottan. En del säkerhetsrelaterat men också med anledning av förlängda livslängder samt höjda effekter.
Frågorna rör också prisbilden på nya kraftverk, vilket Vattenfalls representanter inte kan svara på.
- Först måste Strålsäkerhetsmyndigheten prestera en kravbild, sedan kan vi säga vad det kostar, men någonstans mellan 35-60 miljarder per block.
Isadora Wronski från Greenpeace ifrågasätter att det är ekonomiskt lönsamt med kärnkraft om den inte åtnjuter subventioner: Torbjörn Wahlström svarar:
- Bygga ut kärnkraften är inte lätt och det går inte att bygga ut något utan subventioner. Vi tittar på kostnaderna och det är för tidigt att säga att kärnkraft är sämre än vindkraft.

Utbyggnader
Mats Ladeborn, som arbetar med kärnkraftsutveckling på Vattenfall, ska ta fram alternativ till dagens tio kärnkraftverk. Även han talar om energisystem ”som inte drar på sig för stora kostnader”, primärt ur ett ekonomiskt perspektiv.
- Men det går inte att bygga ut kärnkraften mot den politiska- och folkets vilja, säger han.
På Vattenfall är de positiva till utvecklingen och håller just nu på att utreda eventuell utbyggnad omkring Forsmark och Ringhals.
- Det är båda av riksintresse för kraftproduktion och jag hade med anledning av det möte med 180 markägare i lördags, säger Mats Ladeborn.

Text och foto: Charlotte Wester

En promenad i almedalskvarteret

Ovanligt få som kört klär ut sig i år men här är några bananer.

Att locka till samtal med en skylt är fortfarande populärt.

Jonas Norberg menar att en köttskatt faktiskt kan gynna småbönder.


Märk också killen med jätteryggsäcken som symboliserar S-skatter.

I parken utövas Falun Gong; träning men också en politisk handling.
På Donners plats kritiserar Fältbiologerna regeringens nya mineralstrategi.


I den här cellen kan du sitta i sympati med den fängslade journalisten Dawit Isaak. Och påminnas om att det inte är en självklarhet för alla att tryggt kunna sprida sina ord som på "demokratins Kiviks marknad" i Almedalen. 

Text och foto: Benita Eklund

Om vinster i välfärden och lite miljö

Med Jonas Sjöstedt kom också kärnkraften till scenen i Almedalen.

Jonas Sjöstedt talar länge om vinsterna i välfärden och hur de ska stoppas – med bland annat en grundlagsändring som försvårar utförsäljning av det gemensamt ägda. Han ägnar nästan hela sitt almedalstal åt denna fråga och får efteråt kritik för att inte ha pratat om till exempel arbetslösheten och situationen i Egypten. Talet börjar lida mot sitt slut och jag undrar om han också ska hoppa över miljön, trots allt en av hans profilfrågor. Men så kommer det:
- Vi är feminister, vi är socialister men framtidens vänster måste också vara grön.
Om den inte är grön så har den inte svaret på framtidens utmaningar menar Jonas Sjöstedt och lyfter som första punkt kärnkraften och att det är vår uppgift att avveckla den.
- Aldrig har förutsättningarna varit bättre än i dag för att ersätta kärnkraften med el från förnybara källor. Hindren är varken tekniska eller ekonomiska, de är en regering som inte vill och kan ta de nödvändiga besluten.
Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapens alla rödgula flaggor vajjar intensivt under några minuter .

Klimatet och jobben
Han pratar om klimatet som en av de två viktigaste frågorna där den andra är jobben.
- Det hoppfulla är att lösningen på klimatfrågan och jobbkrisen är gemensam.
Han pekar på de jobb som kommer av till exempel bygget av energisnåla bostäder, bättre infrastruktur och förnybar energi.
- Vänsterpartiet är det parti som föreslår de största klimatsatsningarna. Vi inser att den ekonomiska politiken inte kan frikopplas från klimatet och miljön. Men vi ser också att en klok investeringspolitik för att minska utsläppen av växthusgaser kommer att skapa tiotusentals nya jobb.

Minska köttkonsumtionen
Han vågar också ta i en het potatis som köttet och säger försiktigt att ”vi måste nog äta lite mindre kött” och sedan något som lyfter att miljöfrågan också är en rättvise- och global solidaritetsfråga av rang.
- Är det rimligt att några tar mycket mer miljöutrymme i anspråk än andra bara för att de är rikare?
Han landar i en kritik av jakten på tillväxt så som den ser ut i dag och menar att vi måste söka efter andra lyckoideal än de som handlar om privat materiell konsumtion.

Text och foto: Benita Eklund 

Antikärnkraftsflaggorna syns överallt och hela tiden - årets kampanj kanske?

torsdag 4 juli 2013

Det EU-kritiska Vänsterpartiet

Jonas Sjöstedt och Mikael Gustavsson frågas ut om EU.
 Europahuset, i EU-parlamentets och EU-kommissionens regi, storsatsar under Almedalsveckan, med en lång rad programpunkter och idel kända ansikten. I dag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen och för en liten stund sedan hölls en utfrågning av partiledaren Jonas Sjöstedt och partiets EU-parlamentariker Mikael Gustavsson. För frågorna står journalisterna Lena Mellin och KG Bergström. Som EU-kritiskt parti ser Vänsterpartiet stora problem med EU men också några möjligheter.
- EU kan spela en stor roll för miljön, vara en pådrivare för att få ett klimatavtal, säger Mikael Gustavsson.
Jonas Sjöstedt lyfter finansiella transaktioner som ett lämpligt område för överstatlighet, för att förhindra spekulation, men tillägger att mycket likväl kan lösas genom samarbete.

Superstat med demokratiska brister
Nackdelarna är förstås betydligt fler än fördelarna enligt Vänsterpartiet. EU:s utveckling mot en ”superstat” och bristen på demokrati framstår under denna utfrågning som två särskilt allvarliga problem.
Men att flytta över makt till EU är ju ett demokratiskt fattat beslut, påpekar KG Bergström.
- Det betyder inte att institutionerna är demokratiska, säger Jonas Sjöstedt.
Andra problem som partiledaren lyfter är att EU-domstolen har för stor makt och att stora delar av processerna i EU sker bakom stängda dörrar. Han tycker också att det är ett problem att "rätten att föreslå lagar tillhör byråkratin och inte de folkvalda".
EU:s hårda sätt att styra leder till många problem, menar Jonas Sjöstedt, bland annat nationalism. De aktuella ekonomiska problemen i unionen ser han också delvis som en produkt av centralt beslutsfattande.
- Man är dogmatisk i den ekonomiska politiken. Priset betalas av barnen i Grekland som inte får vaccinationer längre.

Öppning för omförhandlingar
Vänsterpartiet tycker att vi borde lämna EU men driver av praktiska skäl inte detta krav i dag. I stället ser de nu en väg av omförhandling öppna sig i och med de processer som pågår i Storbritannien. Några förändringar han vill se är mer inflytande över kollektivavtalsfrågor, undantag från EMU, rätt att gå före på miljöområdet och rätten till en egen jordbrukspolitik.
- Jag vill ha ett pragmatiskt och realistiskt europasamarbete.
Sverige är med i tusentals internationella avtal, säger han och vill gärna utveckla det nordiska samarbetet.
- Hela tanken att utan EU finns ingenting är främmande för mig.
Så du vill uppfinna hjulet igen, raljerar KG Bergström.
- Om hjulet är fyrkantigt och inte fungerar, då får man göra det, svarar Jonas Sjöstedt.

Text och foto: Benita Eklund 


Plats på scen för klimatfrågan

En lättsam och självsäker Gustav Fridolin på scenen i Almedalen.
Nej, tiden när klimatfrågan stod i statsministerns fokus är definitivt förbi. Inte heller i år fick miljön någon roll i Fredrik Reinfeldts almedalstal. Även miljöpartiet brukar i sin ambition att bredda partiet emellanåt lämna vår mesta ödesfråga därhän men i år ger Gustav Fridolin tyngd åt människans utsatthet, genom att till exempel avsluta sitt tal med ett långt citat ur Ellen Keys Skymningsbrasan, och kommenterar:
- Vi är en generation som vet enligt vilken måttstock våra barn kommer bedöma oss. Vi vet vad som är vår historiska uppgift. Klarade vi av att möta klimatutmaningen, eller lämnade vi den därhän?
Gustav Fridolin liknar regeringens klimatpolitik vid hur grekiska regeringar hanterat ekonomin.
- Man trixar med siffror, skyller på andra och när alliansen nästa år lämnar Rosenbad lämnar man efter sig en klimatskuld som får notan efter Lehman Brothers att framstå som ett bortglömt kvitto i baren på O'learys.
Han framhåller att en ny regerings första uppgift måste vara att skapa ordning och reda i klimatpolitiken.

”Almedalsfestivalen”
Talet är en tämligen lättsam genomgång av några favoritämnen. Innehållet är väl inramat, om än i självklaraste laget, med återkommande liknelser av Almedalsveckan som en rockfestival och hänvisningar till TV-serien Big Bang Theory, vars huvudkaraktärer han ser i alliansen.
- Svensk politik har blivit till ett Svarte Petter-spel där ideologi är ett kort vi vill placera hos motståndaren. Alla vill framställa just sitt alternativ som baserat helt i objektiva sanningar. Värderingar, visioner, övertygelser och sånt, det får andra hålla på med.
Gustav Fridolin menar att vi i stället måste våga prata om värderingar.
- Jag är övertygad om att människan kan möta klimathotet. Jag har visst forskningsstöd för den övertygelsen. Men min övertygelse växer inte ur vetenskapen, vetenskapen ger stöd åt min övertygelse.

Skolan viktigaste frågan
Självklart talar Gustav Fridolin också om skolan. Tidigare i veckan kom en SIFO-rapport om att skolan nu seglat upp i topp över sådant som väljarna prioriterar och det passar honom naturligtvis.
- Det finns inte ett samhällsproblem av vikt där inte skolan är en del av lösningen, säger han i sitt tal.
Han vill se folkbildningen som den viktigaste skolfrågan i valet och delger de nästan 4000 lyssnarna i parken sin syn på bildning.
- Folkbildning är visionen om kunskapen som allas egendom. Kunskap minskas inte när den delas. Kunskap är som ett hus som vi tillsammans byggt sedan människans födelse, folkbildningen är övertygelsen om att dörren till det huset ska stå öppen för alla.
Annat han tar upp är Snowdens avslöjanden och integritetsfrågorna - ”äganderätten över oss själva”, välfärden och faran i att effektivisera för mycket, det dåliga med ett femte skatteavdrag, jämställdheten, företagarfrågor och bristen på solidaritet i EU.
- Det har sannolikt inte sedan 30-talet varit så svårt att leva i vår världsdel som rom, jude eller muslim. Vid den grekiska gränsen stoppas flyktingar från krigets Syrien. Det Europa som en gång stolt framhöll sig som de mänskliga rättigheternas fyrtorn, släcker lampan, sänder tillbaka dem som kommit, låter båtarna som tagit sin seglats mot fyren sjunka ner i mörkret.

Alla ägg i en korg
Populärt språkrör i händelsernas centrum.
En dominerande slutsats efter Miljöpartiets dag i Almedalen är att partiet nu valt sida och offentligt stängt dörren till samarbete med allianspartierna. För övrigt går partiets mest populära språkrör på väl upptrampade stigar, och varför satsa på överraskningar? Nya undersökningar har återigen bekräftat ett stort förtroende för honom hos väljarna – fortsatt smekmånad för Gustav Fridolin med andra ord.

Text och foto: Benita Eklund

Klimatskrik med Lena Ek

Miljöminister Lena Ek skriker för mer handling i klimatfrågan. 
Varje dag klockan 12 ljuder ett kraftfullt skrik över centrala Visby. Det är Fältbiologerna som tycker att det bokstavligen är dags att höja rösterna för att få politikerna att ta tag i klimatfrågan. De ”är ledsna och frustrerade över att klimatfrågan inte tas på allvar”.

Arto Kemppainen
- Sedan 2009 har det nästan inte hänt något. Det verkade då som att något var gång men sedan lades locket på. Vi diskuterar men det händer ingenting, säger Arto Kemppainen från Fältbiologerna.

Något motsägelsefullt kan tyckas men i dag fanns även miljöministern Lena Ek bland de skrikande aktivisterna.

Text och foto: Benita Eklund 


onsdag 3 juli 2013

Kärnkraftsmotstånd på St Hansskolan

Kärnkraftskritiker möts i ett seminarium i Almedalen.
På St Hansskolan mitt i Visby har Alternativa almedalsveckan tidigare huserat. I år har några ideella föreningar, med Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen i spetsen, satt i hop ett program där framförallt riskerna med kärnkraften belyses. Ett inledande seminarium med titeln Kärnkraften och motståndet, fyller lokalen till sista plats och blir en kraftfull uppstart. En hel del handlar om kopplingen mellan kärnvapnen och kärnkraften.
- Fredsrörelsen måste ta ställning mot kärnkraften, man kan inte blunda längre, säger Ulla Klötzer från Kvinnor för fred Finland.
Men framför allt så rör samtalet hur kärnkraftskritiska krafter ska kunna samordnas och nå större framgång. Ett paraplynätverk, WISE, är till exempel på gång och alla uppmuntras att nyttja sina kanaler, som medlemmar i partier eller organisationer. Aktivisten Martin Smedjeback från Ofog uppmuntrar också till att genom civil olydnad våga ta personliga risker.
- Om man riskerar att hamna i fängelse, då förstår folk att detta är något viktigt.

Hela veckans program hittar du på www.folkkampanjen.se

Text och foto: Benita Eklund 

tisdag 2 juli 2013

Miljömagasinet i Almedalen

Över 2000 programpunkter i nytt katalogformat.
  Miljömagasinet är i Almedalen och på bloggen ger vi som tidigare år en bild av hur hållbarhetsfrågorna hävdar sig i konkurrensen. En bläddring i årets 400 sidor tjocka katalog talar om att miljö fortfarande är ett viktigt spår men partiledartalen har hittills rört annat. KD:s Göran Hägglund ägnade en hel del talartid åt att skämta om de andra partierna och utspelen under Kristdemokraternas dag rörde framför allt barnomsorgen. Jimmie Åkesson och SD:s måndag präglades av en flört med de kvinnliga väljarna. Ytterst få väljer i dag SD och med satsningar som ska ge fler rätt till heltid hoppas de ändra på detta.

Men precis som papperstidningen handlar bloggen också om till exempel sociala och ekonomiska frågor. Och förstås alla de människor som arbetar i en hållbar riktning. Mejla gärna benita.eklund@miljomagasinet.se ifall du har tips om aktioner och liknande under almedalsveckan.

torsdag 13 juni 2013

En kongress på tvärs med ledningen

Gustav Fridolin på Miljöpartiets kongress i Västerås.
En sammanfattning av MP-kongressen och några nedslag från pappersupplagan finns här.

måndag 27 maj 2013

MP:s ombud kräver förkortad arbetstid

En av kongresshelgens stora debatter var om förkortad arbetstid och när det blev dags för beslut gick en majoritet emot partiledningens förslag, där en preciserad sänkning av normalarbetstiden hade slopats.

Med 169 röster mot 50 visade kongressens ombud att målet med förkortad normalarbetstid är viktigt inom partiet och i enlighet med beslutet ska Miljöpartiet arbeta för sänkt normalarbetstid till 35 timmar i veckan. Partistyrelsen ville i stället satsa på andra sätt att sänka arbetstiden och generellt ge människor mer makt över sin tid, som med friår och utökad föräldraförsäkring.

Kan inte växa oändligt
Carl Schlyter.
Carl Schlyter (MP) höll ett seminarium på ämnet under kongressens sista dag. Han var en bland flera som stod bakom det förslag om förkortad arbetstid som sedermera antogs till Miljöpartiets nya partiprogram. Vi måste arbeta mindre av flera skäl, enligt honom.
- Ett av skälen beror på att det finns en systemgräns. Man kan inte växa i en oändlighet i ett ändligt system.
Alla människor ska få sina absoluta behov tillgodosedda, inleder han. Cirka 100 000-120 000 kronor om året kan täcka de grundläggande behoven som ett hem, mat och kläder. Något över det är en bonus men höga inkomster leder ofta till överkonsumtion.
- När det gäller komparativ konsumtion, prylar som statusmarkörer, ser man en klar frikoppling från den allmänna lyckokänslan.

Bäst i jämlikt samhälle
Efter 1971 har ingen generell arbetstidsförkortning gjorts i Sverige, däremot har till exempel förlängd föräldraförsäkring och en extra semestervecka tillkommit. Och medan arbetslösheten på flera ställen i Europa ökar, arbetar de som har ett arbete alltmer övertid.
- Hade vi tagit ut hälften av våra effektivitetsvinster från 1980 till nu i arbetstidsförkortning hade vi i dag arbetat en 32 timmars arbetsvecka.
Med bland annat energieffektiviseringar, regleringar av marknaden och effektiva styrmedel vill han säkra planetens överlevnad, och minska klassklyftorna. Sänkt skatt för låginkomsttagare medan kapitalstarka får betala mer. Studier påvisar att människor har bättre hälsa i jämlika samhällen.
- Barns psykiska hälsa, tilliten i samhället och oss människor som sociala och kulturella människor har vi inte lyckats utveckla efter 1980.

Beslut på nationell nivå
I Frankrike infördes 35 timmars arbetsvecka år 2000. Att det blev turbulent, förklarar Carl Schlyter delvis med att de valde att göra massiva stimulanser bland annat med en stor sänkning av arbetsgivaravgifter för långtidsarbetslösa.
- Jag vill inte ta Frankrike som exempel för där gjorde man en massiv sänkning, vilket är optimalt om man vill skapa mer jobb. Men det blev två problem, det fanns inte personer redo för jobben och antalet arbetstimmar minskade inte.
Förkortad arbetstid måste vara ett generellt beslut på nationell nivå, understryker Carl Schlyter.
För ett hållbart samhälle måste det globala penningsystemet förändras.
- Vi har i dag ett system som inte kan fungera. Nyckeln är att vi tar ut vår effektivitet, idérikedom, förbättringsförmåga i mer liv. Det är därför jag tycker att kongressens beslut är så oerhört viktigt.

Maximilian Björsten och Charlotte Wester
Foto: Maximilian Björsten

lördag 25 maj 2013

Den dubbla kinesiska tillväxten

Det globala perspektivet diskuterades också på Miljöpartiets kongress. Under rubriken Kina - grön kraft i geopolitiken talade Karl Hallding om Kinas expansion, och begränsningar.

Kina och Indien har 40 procent av världens fattiga så för dem handlar det främst om att lyfta folket ur fattigdom, säger Karl Hallding, Stockholm Environment Insitute (SEI). För att bygga vägar och skolor behövs råvaror som kräver mycket energi. När efterfrågan ökar går priserna upp.
- Gällande grön teknikutveckling ligger Kina i topp.
Kina är både världens största producent av komponenter och marknad för investeringar när det gäller grön teknik.
- I Kina handlar utvecklingen inte primärt om omtanke för miljön, utan energisäkerhet. Det är för problematiskt att vara beroende av kol och olja utifrån.

Karl Hallding om Kinas ökande satsningar på
förnybar energi.

Förnybar politik
Satsningen på förnybart i Kina är ett resultat av politik, enligt Hallding. I början av 2000-talet gick utvecklingen så snabbt att landet drabbades av elbortfall. Det gjorde att kinesiska ledare blev tvungna att hitta en mer resurseffektiv modell. De beslutade att minska energiintensiteten med 20 procent och öka andelen förnybar energi från 5 till 15 procent till år 2020.
Den gröna utvecklingen handlar även om miljökonsekvenserna, främst kopplade till luftföroreningar som till stor del beror på koleldade kraftverk, kemifabriker och trafik.
- När vi har tittat på klimatrelaterade risker är de störst för Kina, vilket dels slår hårt mot deras ekonomi när det gäller investeringar, dels gör att det sker en Brain drain, det vill säga att landet har svårt att behålla kompetenta människor.

Den gröna hästen
Men den gröna utvecklingen till trots dras landet med ett stort beroende av både olja och kol. Kina är världens största producent av kol och har även flera kärnkraftverk i drift.
- Den gröna hästen springer så snabbt den kan, men den bruna hästen springer ändå fortare, för annars faller den kinesiska ekonomin, och världens.
Enligt studier från bland annat SEI kommer stora delar av världen att drabbas av recession. Men medan det inom Miljöpartiet pågår en diskussion om nolltillväxt, vilket enligt Karl Hallding är intressant, menar han att det är viktigare att fundera på hur samhället kan komma att se ut med låg tillväxt.
Avslutningsvis har också denna fråga en demokratidimension: Hur resurserna ska fördelas. Flera deltagare i publiken tar upp att länder i nord måste tillåta syd att utvecklas genom att minska konsumtionen, bygga robustare samhällen och omprioritera.

Charlotte Wester och Sofia Härén
Foto: Charlotte Wester


Förslag: Investera i ungas framtid

Lena Hök från Skandia och Per Bolund (MP) om hur invest-
eringar i unga kan spara stora kostnader för samhället. 
Miljöpartiet beskriver hur sociala investeringar vinner ökat intresse i många kommuner och landsting. Partiet föreslår att långsiktiga och förebyggande satsningar på unga kan säkerställas i hela landet genom ett socialt investeringsprogram, delvis finansierat av staten.

Per Bolund, ekonomiskpolitisk talesperson, presenterar förslaget och jämför med de stora och lyckade satsningar som genomfördes i klimatinvesteringsprogrammet (Klimp), innan det lades ner av den sittande regeringen. När det gällde Klimp kunde staten skjuta till 25 procent av de totala kostnaderna och enligt Naturvårdsverket genomfördes över 900 åtgärder för minskad klimatpåverkan.

Tidiga insatser
Miljöpartiet hänvisar till forskning som visar att många av de barn som vid upprepade tillfällen före 13 års ålder har snattat, skolkat eller vandaliserat, fortsätter att begå brott senare i livet.
- Om man går in tidigt med mindre insatser så kan man minska stora kostnader i framtiden på grund av exempelvis missbruk eller kriminalitet, säger Per Bolund. Det blir vinster både för individen och samhällsekonomiskt.
I dag finns det projekt riktade till unga i några få kommuner som Norrköping och Gotland. Linköpings kommun beslutade i höstas om att införa en social investeringsfond. Om det ska lyckas krävs det samarbete mellan flera olika aktörer och Per Bolund påpekar att det är rimligt att hela samhället hjälper till med finansiering av något som gynnar hela skattekollektivet. Det är inte bara kommunerna som ska stå för det.

Självfinansierande
Miljöpartiet föreslår satsningar på 1,1 miljard kronor under fyra år och även att en statlig utredning ska tillsättas för att bland annat beräkna vinsterna för olika sektorer och se över eventuella behov av ny lagstiftning.
- Tanken är att det ska vara självfinansierande på sikt, säger Nils Hillerbrand (MP) från Linköpings kommun. Det ska inte bli en kostnad som går ut över andra nämnder.
Men han tror att samfinansiering skulle kunna få fler kommuner att våga starta liknande projekt.
Lena Hök från försäkringsbolaget Skandia berättar att många kommuner i dag uppger att de inte har råd med satsningar på unga, så hon plockar fram lokala siffror som illustration.
- I år kommer 1400 elever att börja skolan här i Västerås. Enligt statistik kommer 13 procent att hamna i utanförskap. Det är 198 barn som kommer få problem med psykisk ohälsa, kriminalitet och missbruk med kostnader för samhället på cirka 3 miljarder kronor i ett livsperspektiv, säger hon.

Sofia Härén och Charlotte Wester
Foto: Sofia Härén

fredag 24 maj 2013

Arbete bortom arbetslinjens jobbfälla

Trygghet och makt över sin egen tid är viktiga argument för basinkomst när det traditionella lönearbetet har blivit en lyx och allt fler kämpar med att få ihop mat för dagen med kortvariga jobb och hjälp från ideella organisationer.

- Staterna har systematiskt tagit ifrån de här människorna deras rättigheter, de räknas inte som medborgare. Och det handlar inte bara om migranter, det kan vara du och jag i morgon, säger Guy Standing, professor i utvecklingsstudier vid London universitet och aktuell med boken ”Prekariatet – Den nya farliga klassen” som i dagarna kommer ut på svenska på Daidalos förlag.
Forskaren Guy Standing beskriver fram-
växandet av en ny global klass. 
Han är inbjuden av riksdagsledamöterna Annika Lillemets och Valter Mutt för seminariet ”Bortom arbetslinjen” på Miljöpartiets kongress.

Nedmonterad välfärd
Guy Standing berättar att framväxandet av denna nya globala underklass är en följd av det politiska skiftet som skedde på 1970- och 1980-talet, med nedmonterade socialförsäkringar och globala marknadssystem. Den består både av före detta arbetarklass, migranter och unga välutbildade som alla hamnat utanför trygghetssystemen och inte har någon chans att få fast jobb.
Han påpekar att vi i dag historiskt sett har en ovanligt korkad syn på arbete. Han skiljer på de engelska orden ”Work” och ”Labour”, kanske bäst översatt med Arbete och Jobb.
- Allt Arbete som inte är Jobb, räknas inte. Politiker talar om att de vill maximera antalet människor i Arbete, men de menar egentligen antalet människor med Jobb, säger han.
Han förklarar det med att exempelvis allt Arbete med att ta hand om sina barn eller kolonilotten inte räknas.
- Vi måste komma undan Jobbfällan, säger han. För vi vill alla Arbeta - förutom en liten minoritet, som det faktiskt är synd om - och vi vill uppleva känslan av att vi deltar i samhället.

Global förändring
Lösningen ser han i att ha en basinkomst, det som även kallas medborgarlön, för alla människor, något som har gett oväntat goda resultat i bland annat Indien, Brasilien och Namibia. Varför kan vi inte gå i den riktningen i Sverige och Storbritannien, undrar han.
Guy Standing ser att vi står inför en global förändring och att vägen framåt går via ett mer rättvist och jämlikt samhälle. Han tror att prekariatet kan vara den stora grupp som leder den här förändringen. För hundra år sedan var det arbetarklassen och fackliga grupperingar, men nu kommer det vara andra grupper.
Han menar att det politiskt är de progressiva Gröna som främst kan fånga upp detta. Det gäller bara att hitta ett språk som når fram.
- De här personernas verklighet är ännu inte översatt till politisk verklighet, som domineras av äldre män som talar i plattityder, säger Guy Standing.
Generell basinkomst finns inte med i förslaget till nytt partiprogram för Miljöpartiet. Det har dock kommit in flera ändringsförslag gällande detta som kommer att tas upp under kongressen.

Läs mer om Guy Standing i kommande nummer av Miljömagasinet.


Sofia Härén och Benita Eklund
Foto: Sofia Härén

Debatt om arbetstiden

I den öppna debatten om arbetsmarknadspropositionen är en överväldigande majoritet för en sänkt normalarbetstid. Talarlistan, som varvas kvinnor och män, är lång och bara en bråkdel hinns med. Många berömmer propositionen som helhet och inläggen handlar nästan bara om motion 1.3 och 1.4 som föreslår att Miljöpartiet ska verka för en förkortad normalarbetstid. Den förstnämnda motionen vill ha 30 timmar per vecka som norm medan 1.4, som flest uttalar sitt stöd för, yrkar på att ”riksdagsgruppen ska verka för att sänka normalarbetstiden till 35 timmar per vecka i ett första steg”.
Talarlistan var lång när arbetsmarknadsprop-
ositionen debatterades. Här Birgit Sievers.

Yrkar avslag
Partistyrelsen har yrkat på avslag med argument som att det i dag finns fackligt stöd att arbeta med arbetstidsfrågan, men inte genom normalarbetstidslagstiftningen. De menar att denna fyller en funktion som skyddslagstiftning men att dess inverkan på arbetsmarknaden är liten. De poängterar också att de lyssnat på partiets eget rådslag ”Makten över tiden”. De menar att propositionen så som den ser ut innehåller konkreta förslag för sänkt arbetstid och för schyssta arbetsvillkor.

"Stelbent metod"
Yvonne Ruwaida, från partistyrelsen, är först ut på talarlistan och uttalar sitt stöd för propositionen.
- Propositionen innehåller ett paket med åtgärder för att sänka arbetstiden, anser hon.
Senare i debatten gör Lennart Olsen, partistyrelsemedlem och en del av både rådslaget ”Makten över tiden” och partiprogramsgruppen, detsamma. Han menar att partiet måste tänka nytt.
- Vi ska jobba för sänkt arbetstid, frågan är inte om utan hur.
Han menar att rådslaget visade att bara en bråkdel vill sänka normalarbetstiden och han tror på att bygga ut arbetstidsbankerna som redan finns på marknaden.
- Det är bättre än en stelbent metod som att sänka normalarbetstiden

Jämställdhet och klimat
Men en lång rad ombud förefaller inte lika övertygade.
Martin Hansson menar att det är nödvändigt och genomförbart med sänkt normalarbetstid.
- Vi måste dela på jobben fullt ut för ett bättre samhälle.
Olof Olsson tycker att partiet nu har en historisk chans att visa sig som en framåtblickande rörelse.
- Vi kan bättre än så här. Vi ska elda under den vrede som växer och visa att det finns alternativ, säger han och möts av en stor applåd.
Birgit Sievers påpekar att detta också är en jämställdhetsfråga.
- Det finns många i dag som arbetar 35 eller 38 timmars arbetsvecka men det är inte de lågbetalade kvinnorna som fått gå ner i arbetstid.
Christoffer Sjögren tycker att det är tandlöst att tro att arbetsmarknadens parter kommer att korta arbetstiden. Jennifer Forsell anser att det är fel att låta facket ta ansvaret och Mattias Näslund reflekterar över när Miljöpartiet slutade tro att lagstiftning är normerande.
Några, till exempel Kristin Lilieqvist, som tycker att motionen om 35 timmarsvecka är en bra kompromiss, betonar att detta också rör klimatet, vilket gör det hela mer brådskande. Hon tillägger också att det är pinsamt att partiet har tagit det ”moderata hitte-på-ordet” arbetslinje som slagord.

Benita Eklund och Sofia Härén
Foto: Benita Eklund

MP-kongress i Västerås

Åsa Romson inledningstalar
Miljöpartiet har kongress och Miljömagasinet är här hela helgen. Det blir något nedslag här på bloggen och mer i nästa veckas pappersupplaga.

Dags för en ny arbetslinje
Språkröret Åsa Romson håller det inledande talet och presenterar kongressens anslag Dags för en ny arbetslinje.
Hon tar avstamp i den senaste tidens konfrontationer mellan ungdomar och polis och menar att politiken vänt Husby och andra förorter ryggen i många år.
- En del politiker försöker nu, diskret eller mer tydligt, ducka från ansvaret och i stället skylla på invandringen. Jag tycker att det är ynkligt. Människor vill ha samma sak oavsett om man bor, i förorten, i innerstaden eller i glesbygden. Man vill ha ett jobb att gå till, en skola som fungerar och man vill känna framtidstro.
Huvudspår på kongressen är jobben och att ta fram riktlinjer för en arbetslinje sammankopplad med den gröna omställningen.
- Vi måste forma en ekonomisk modell där det lönar sig att göra de investeringar som gör samhället bättre, och där det kostar att göra fel.

Nya partiprogrammet
Åsa Romson och Gustav Fridolin
Men kanske ännu mer centralt på årets kongress är det nya partiprogrammet, som ska vägleda partiet i tio år framöver. Det förslag som ligger på bordet har tagits fram i en öppen process under lång tid men fortfarande återstår meningsskiljaktigheter bland kongressens ombud. På presskonferensen som följer Åsa Romsons tal vill språkrören som brukligt tona ner motsättningarna men säger att en knäckfråga är om partiet ska jobba för färre timmar än 40 i normalarbetstidslagen eller ej. Partistyrelsen tycker inte att detta är vägen framåt – de anser att detaljerna snarare är en fråga för arbetsmarknadens parter - men menar att man i grunden är ense om att minskad arbetstid är ett sätt att nå ”ett mänskligare arbetsliv”, som Gustav Fridolin uttrycker det.

”Kopiös mängd yrkanden”
Hur det kommer att gå är svårt att förutse menar Åsa Romson eftersom det finns en ”kopiös mängd yrkanden”. Men hon är inte rädd för debatten, hävdar hon i sitt tal till partimedlemmarna.
- Jag ser fram emot diskussionerna de kommande dagarna. Jag har aldrig förstått de där partierna där det ses som ett problem att man har tuffa debatter, det är ju när vi verkligen tar debatter om sakfrågor på djupet som vi kommer fram till bra beslut.

Benita Eklund och Sofia Härén
Foto: Benita Eklund

lördag 23 mars 2013

Eco Now släckte för klimatet

Earth Hour och ekomässa

Sofia Härén på Eco Now.

I dag fyller mässarrangören Eco Now bankettsalen på Clarion Hotel Skanstull i Stockholm. Småskaligt, kreativt och genuint i montrarna. Fri entré till klockan 17.

I kväll blir det Earthhourevent för specialinbjudna och mässa med tända ljus och hög stämning hoppas vi.

Sofia och jag själv finns på plats hela dagen och kvällen, med bästa tidningen förstås och fin retrokasse från 70-talet att bära hem den i.

Några medutställare:


Text och foto: Benita Eklund

Mer info på www.econow.se